det känns som att jag inte kan prata med någon.. alla försöker säkert att förstå, men va fan ingen förstår ändå. de säger att man kan prata med dem om man behöver men det blir händer ju aldrig så att de vill lyssna eller jo visst men de förstår iaf inte för de vet inte ett jävla skit om hur jag känner. man vill prata ut men jag tycker att det skit jobbigt att prata om det, om allt. jag skulle vilja ha någon som tvingade mig att prata om det eller någon som kunde hjälpa en att må bättre. ingen märker att jag inte är som jag brukade, ingen ser att jag mår som jag gör, ingen känner det jag känner. ibland önskar jag bara att man kunde spola förbi all skit.

om någon frågar dig "hur mår du?", och du svarar "nej, jag mår inte så bra". hur många tror du verkligen skulle bry sig? visst dem säger "varför då?" men sen då?


a place in my heart